Vid 20.05 kom den första lilla flickan. Sedan rullade det på med lite vila mellan varje valp. Och resultatet blev 2 killar och 2 flickor. Vi mår alla topp topp. Trötta men otroligt glada. 
En flicka ska säljas med bibehållen avelsrätt. Och båda killarna söker sina perfekta aktiva hem.
Farbror Blå har blivit en buse igen. Efter en tids sjukdom, så börjar Krut faktiskt bli sig själv igen. Det har inte varit jätte lätt att hitta vad som felat med honom. Men i september så upptäckte vi att Krut hade cystor på prostatan, förstorad prostata, vätska kring prostata samt kraftigt förtjockad urinblåsa. Så numera är han tyvärr kemiskt kastrerad och äter en låg dos kortison. Då cystorna inte riktigt vill försvinna. I september så fick han en väldigt hård medicinering med hög dos kortison samt hormoner för att försöka få ordning på kroppen. Och det hjälpte. Men när vi tagit bort kortisonet, så kom symtomen tillbaka. Krut tappade livsglädjen. Han stapplade sig fram och hade ont. Då gjorde vi ett nytt ul på prostatan och upptäckte att cystorna var kvar samt att han hade blod i urinen. Men ingen urinvägsinfektion eller nått liknande. Nu äter han en låg dos kortison och ska äta det en lite längre period för att försöka få bort cystorna som stökar med honom. Tack vare kortisonet så har Farbror Blå kommit tillbaka. Han har blivit en liten buse igen. Ögonen lyser av glädje och liv. Så nu håller vi tummarna för att cystorna och blodet i urinen försvinner för gott. 
Nu kör vi. Med ca 10 dagar kvar till beräknad nedkomst så startar vi leken ”Gissa antalet”. Hur många valpar tror ni att det gömmer sig i magen? Jag själv hoppas på och önskar mig 3-4 små tjejer. Men med min tur så kommer det väl 10 killar. Egentligen så spelar det ingen roll. Bara alla är friska och pigga små individer. Och att valpningen är komplikationsfri. 
Idag är det bara 2 veckor kvar till beräknad nedkomst från första parningen. Nu går tiden olidligt sakta. Jag längtar efter att få börja pyssla med hage och valplåda. Starta leken ”gissa antalet” mm.
Speja har börjat få sammandrabbningar. Och då vill hon vara nära. Så nära det bara går. Samt att magen ska klappas. Vilket iof är jätte mysigt. Men hon är tung! Helt galet tung faktiskt… 
Beslutsångest de luxe! Kan verkligen inte bestämma mig om jag ska röntga Speja eller inte. På ett sätt så vore det skönt att veta hur många valpar det är inför valpning. Och jag är galet nyfiken på vad som gömmer sig i magen. Men samtidigt så känns det så onödigt att åka iväg med henne. Lite att kasta pengarna i sjön. För valparna kommer ju komma ut iaf. Röntgar ni? Hur går era tankar kring röntgen? 
Kliade Farbror Blå på bröstet igår kväll. Och det var tydligen så skönt att han trillade ihop och tvärdog. Fick mig ett riktigt gott skratt kan jag lova! 
Nu går tiden sakta! Jag längtar så barnsligt mycket tills jag får börja förbereda inför valpning. Tills jag får starta leken ”gissa antalet”. Dock så har jag en känsla av att jag missat handla någonting inför valpningen. Men kan inte komma på vad det skulle vara. Vilket är otroligt störande!
Speja är fortfarande pigg och glad. Men väldigt hungrig. Hon äter så galet mycket. Det har gått till den gräns att jag funderar på hur mycket det kan få plats i en sån liten hund. Hur mycket mush kan hon trycka i sig?!
Den senaste veckan så har Speja börjat ställa krav här hemma. Hon kräver en väldans massa kli på magen. Det har visserligen alltid varit en favorit hos henne. Men nu trampar hon på oss tills vi börjar klia magen. Allt pillande på magen gör att jag längtar efter att kunna känna rörelser! 
