Hur jag tänker?

Många har frågat mig hur jag vågar ta hand om någon annans valp. Så här kommer mina tankar.

Att ta hand om någon annans valp är skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag är glad och stolt över att träna Marias valp. Så är jag livrädd. Tänk om Pelle skulle skada sig… Det är min största skräck! Eller om han skulle råka ut för nått som sätter spår mentalt. Så ja, jag är lite försiktigare med Pelle. Helst skulle jag vilja sätta bubbelplast på hela honom och låsa in honom i ett madrasserat rum. Men så fungerar det ju inte i verkligheten. Pelle får hänga med på allt. Dock så håller jag busnivån lägre än normalt ute. Så han inte riskerar att bli påsprungen. Det blir väldigt, väldigt mycket godissök av olika slag istället. De andra hundarna sköter sig fint. Det är faktiskt Pelle som härjar mest. Men sen så är ju han valp. Men hans ”kaxighet” har jag börjat jobba med. Man får inte bete sig hur som helst bara för att man är valp.

Fortsätt gärna ställa frågor! Jag älskar frågor!

Annons

Om staffiefamily

Cicci heter jag och bor på en gård i Hölö med sambon Fredde och våra två barn Moa och Linus. Självklart så finns det staffar i vårat hem. Den kastrerade tiken Disco på 5 år. Och så har vi ju så klart huvudpersonen Krut på 2 år. Dessutom så finns den galna katten Nisse smygandes på gården. Visa alla inlägg av staffiefamily

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: