Månadsarkiv: september 2018

Tuffa spår

Igår fick tjejerna varsitt spår på åkern. Och tufft var det. Med en kort liggtid och halvstorm. Samt att det hade rört sig nått vilt över åkern. För båda damerna hade näsorna högt och vittrade mycket stundvis. Men dom klarade sin uppgift med bravur!

Som vanligt så var inte dogtrack riktigt med. Vilket syns på Sallys spår. Men det är sånt jag får räkna med.

Även Pelle fick ett spår. Och nu har han fattat sin uppgift. 20m spår var alldeles för lätt. Och nu är spåret mer värt än korven. För korven lämnas. Så nu ska jag börja med ”riktiga” spår åt honom.


Hur jag tänker?

Många har frågat mig hur jag vågar ta hand om någon annans valp. Så här kommer mina tankar.

Att ta hand om någon annans valp är skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag är glad och stolt över att träna Marias valp. Så är jag livrädd. Tänk om Pelle skulle skada sig… Det är min största skräck! Eller om han skulle råka ut för nått som sätter spår mentalt. Så ja, jag är lite försiktigare med Pelle. Helst skulle jag vilja sätta bubbelplast på hela honom och låsa in honom i ett madrasserat rum. Men så fungerar det ju inte i verkligheten. Pelle får hänga med på allt. Dock så håller jag busnivån lägre än normalt ute. Så han inte riskerar att bli påsprungen. Det blir väldigt, väldigt mycket godissök av olika slag istället. De andra hundarna sköter sig fint. Det är faktiskt Pelle som härjar mest. Men sen så är ju han valp. Men hans ”kaxighet” har jag börjat jobba med. Man får inte bete sig hur som helst bara för att man är valp.

Fortsätt gärna ställa frågor! Jag älskar frågor!


Cykel

Vi har börjat cykla lite försiktigt. Premiär för säsongen. Och Spejas debut. Var lite orolig innan vi börja att Speja skulle härja runt. Men hon överraskade mig! Hon hittade sin position direkt. De andra kom ihåg sina positioner från förra året. Vilket också imponerade på mig! Så nu cyklar vi ett par gånger i veckan. Bara några km. Blir ca 40min totalt inkl uppvärmning/nedvarvning. Vi kör intervallträning. Lätt jogg i ca 2-3min och fullt ös i 1min. Så varvar vi det. Fungerar helt suveränt! Är så stolt över mina jyckar!


Ändrade planer

Jag har gått i tankarna om att Krut ska få bli ”pensionär”. Pensionär från tävling alltså. Då han inte alls är bekväm i högerhandling. Och därför kommer vi aldrig kliva upp i avanceradklass samt att han tycker det är jobbigt att jobba ut från mig. Så därför har vi problem med rutan och konen i lydnaden. Men så idag provade vi rutan. Och jäklar! Vilket jäkla pass han gjorde. Jobbade på utåt super fint! Så nu känner jag att det finns hopp inför klass 1. Älskade farbror blå! Nu ska vi fortsätta med att jobba utåt. Bort från mig. Det finns hopp om start i klass 1 till våren. Håll tummarna för oss!


1 vecka har gått.

Då har Pelle och Elsa bott här i ca 1 vecka. Och jag ska inte hymla. Det har varit stökigt och rörigt! Men det hade jag räknat med. Men inte riktigt att det skulle vara så här rörigt. Det som är värst är faktiskt Spejas fixering av Elsa. Hon har jätte svårt att släppa den där stackars kattungen. Det har visserligen blivit mycket bättre. Men det kommer ta lite tid. Och det får det göra. Sedan är det Pelles fixering av tjejernas tuttar. Minsta lilla hungerkänsla, så är han och försöker snutta på damerna… Sedan jagar Pelle gärna katterna. Men det börjar också bli mycket bättre. Han tjänar inget på det. Får han inte skäll av katterna, så är det jag som bannar honom. Så det kommer också lösa sig med tiden. Annars så måste jag säga att det flyter på bättre än väntat. Medan Pelle sover på förmiddagen, så passar jag på att gå med de stora. Så dom fortfarande får sin motion.


Välkommen Pelle!

I samarbete med Kennel Garpenborg. Så ska Garpenborg’s Pelle ”Pelle” bo hos oss ett tag. Jag ska bara sätta en bra grund hos honom. Sedan så får han flytta hem till Garpenborgen igen.

Trygga Farbror Blå var först ut att hälsa. Sedan Kula och sist Speja. Alla möten gick suveränt. Hade nog inte kunnat gå bättre… Sally introducerar vi imorn.

Att få ett sånt här samarbete med någon annan är ganska häftigt. Känslan är obeskrivlig. Man blir helt ärligt väldigt mallig. Att jag ska sätta grunden till någon annans hund… Sug på den ni!


Godkänt namn!

Äntligen så kom brevet! Och självklart så fick min älskade Farbror Blå bära hem brevet.

Mitt kennelnamn godkänt! Nu blir det bara den eviga väntan innan prövotiden går ut. Men den som väntar på något gott, väntar alltid för länge. I en hel jäkla evighet faktiskt…