Månadsarkiv: maj 2017

En massa bilder

Fick en massa bilder från skolprojektet som hundarna ställde upp på. Det började bra. Med en massa fina bilder. 

Sakta men säkert så började det spåra ur. 

Vi upptäckte att Kula inte kan hoppa som normala hundar…

En av tre ledsnade totalt på slutet. 


Från 2 till 3

Att gå från 1 till 2 hundar tyckte inte jag var någon stor förändring. Nu har Sally bott hos oss i ca 2 månader. Och jag tycker inte att det har blivit någon jätte stor förändring. Hade faktiskt förväntat mig att det skulle vara mycket mer jobb. Självklart så har det ju blivit betydligt mycket mindre plats för oss i soffan. Det går åt mer mat mm. Det enda som jag egentligen har märkt som jag kan tycka är svårt, är att ge alla hundar sin egentid. Där alla 3 får sin berörda del av träningen. Nu passar jag på att ”passivitetsträna” de andra medan en tränas. Men det tar ju fortfarande mer tid. Så det är väl egentligen det enda jag kan anse vara jobbigt. Att träningen tar mycket längre tid än vad jag räknat med. Men det kommer jag lära mig så småningom. 


Smutsgul…

…det ordet kan ni lägga på minnet. För det lär vara ett återkommande ord i sommar. Det är ingen mindre än Kula som håller på att jobba fram den nya färgen för denna säsong. Vi säger det igen. Smutsgul. 


En massa bus

Vi njuter av värmen! Frukosten serveras ute. Vi tar vara på nästan alla soltimmar. 


Påhoppad

Idag var sista träffen med Ann, där hon skulle analysera Sally med hjälp av ”Vem är hunden?” Jag passade även på att be Ann kolla Sally i spåret. Det vi kom fram till var att hon blev så mycket mer fokuserad, när det låg lite godis i spåret. Så nu börjar vi om. Näringsspår kommer vi försöka hinna med på söndag. 

Medan Ann höll på att skriva ner sin analys, så jobbade jag och Sally med passivitetsträningen. Det var en agilitykurs, så det var en utmärkt störning. Tyvärr så flög en av kursdeltagarna på Sally, när hon låg med rumpan mot plan. Både hon och jag var totalt oförberedda på ”attacken”. Blev väldigt imponerad av Sallys lugn. Hon försvarade sig och höll fast, vilket jag inte ser som en direkt nackdel. För skadorna uteblev helt för den attackerande hunden. Det var bara Sally som fick ett par hål i nosen. Självklart så satt vi kvar en stund efteråt. Och Sally var helt oberörd över händelsen. Hon kunde inte ha brytt sig mindre. Vilket också var otroligt skönt. 


Mognad

Oj, vad det har hänt saker. Mentalt alltså. Kula klarade allmänlydnadspasset alldeles galant i söndags. Enligt träningskompisarna, så får jag inte skylla på omognad längre. I rallyn börjar högerhandlingen sitta riktigt fint. Så nu måste vi traggla oss igenom fortsättningsklassen. Kula har helt enkelt börjat bli vuxen under vintervilan. Nu är det slut med bortförklaringarna. Han måste ut på banan. 

Kära Sally har gått från att skrika i frustration så fort vi varit stilla, till att kunna ligga avslappnat på planen medan andra tränar. Hon kan fortfarande ljuda, men på den här korta tiden så har hon blivit jätte tyst. Träningsdelen är det svårare med. Hon är en Ferrari. Så sjukt jäkla snabb med allt. Jag hinner inte alls med. Brukar göra jämförelsen med Krut, han är en traktor. Han startar i alla lägen och brummar glatt på. Kula är en Volvo. Aningens snabbare, men är lika trygg i alla lägen. Och så Sally. En jäkla supertrimmad Ferrari. Hon är skitduktig och lär sig galet fort. Det är bara jag som inte kan hantera motorn än. Så vi övningskör fortfarande och kommer antagligen göra det livet ut…


Modell för en dag. 

Då min kära vän Sanne använder mig i ett skolprojekt. Så fick hundarna leka modeller. Det skulle springas, hoppas, busas, ja hela repetoaren gick vi igenom. Och kul hade vi! Ska bli spännande och se hur materialet blev. Lovar att uppdatera er med bilder!