Jag har ju alltid älskat att fara runt på utställningar. Det var min första staffe Lyckostaffens Julie ”Wilma” som fick mig upp mina ögon för utställningar. Men de senaste åren så har det intresset svalnat otroligt mycket. Istället så har jag fått upp ögonen för andra grenar. Och ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att utställning är nog inte min grej.
Vi alla vet ju att min rygg är mer eller mindre trasig. Och tack vare den, så har jag blivit väldigt intresserad av hundarnas fysträning och deras rörelseapparat. Jag ”rehabar” mig själv, samtidigt som jag tränar hundarnas fysik. I och med att jag blivit intresserad av det, så har intresset av näringslära startas. Nu när jag faktiskt börjar inse vilken värld det är som öppnat sig. Så har jag börjat se hundvärlden med nya ögon. Och det är precis som med oss människor tyvärr. Hundarna blir bara större och större. Och med större menar jag tjockare. I dagens samhälle så har tyvärr övervikt blivit ”normalt”, gäller både människor och hund.
Såg en tråd på Facebook, där det var någon som ville se bilder på staffar, modell lite större. Och tyvärr så var nästan alla överviktiga. Man ser samma fenomen i de flesta raser. Gäller även oss människor. Tack vare det, så har mitt intresse för utställning minskat radikalt. Jag vill inte behöva göda mina hundar, för att få ett Exellent. Men gör jag det inte, så får dom ett VG för att dom är för smala. Hur ska man ställa sig till utställningar egentligen? Hur mycket betyder utställningsmeriterna? Tyvärr så har utställningsmeriter en väldigt stor betydelse i avelsvärlden. Särskilt bland staffar, där det inte något krav på meriter. Nu är det bara min erfarenhet och min känsla jag pratar om. Jag har förhoppningsvis uppfattat avelsvärlden helt fel. Tanken på att utställningsmeriter ”väger högre” än andra meriter känns helt galet.
Staffiefamily 
Kommentera