Många av er vet nog inte att jag håller på att utbilda mig till allmänlydnadsinstruktör. Så i helgen var det dags för ännu en träff. Dag 1 fick älskade Farbror Blå följa med. Då jag saknat min egentid med honom. Jösses vad enkel han är. Nu när jag jobbat väldigt mycket med Sally, som är betydligt mycket rappare än Farbrorn. Tack vare det så upptäckte jag hur mycket jag uppskattar hans enkelhet. Krut bara finns. Han bara är. Jag lägger honom någonstans och där ligger han. Ger honom bollen, så finns inte omvärlden. Då kan alla andra hundar stöka bäst de vill. Vi är i vår egna bubbla. Det är jag och Farbror Blå. 
Dag 2 fick Sally följa med. Och vi har ju inte riktigt hittat varandra än. Och det kommer ta långt tid innan vi är på samma plan. Men det finns så mycket potential i den där damen. Hon vill så otroligt mycket. Jag verkligen ser hur hon kämpar för att förstå vad jag vill. Det blev ju att vi var på ”neutral” mark idag. Och idag svarade Sally otroligt bra på både lek och godis. Att hon orkade ligga i ett litet rum med okända hundar. Jag är så imponerad av henne. Jag längtar verkligen tills vi börjar prata samma språk. 
Staffiefamily 
Kommentera