På gott och ont…

Lite blandade känslor just nu. Upptäckte att Sally gladeligen kastar sig i pölar. Jäkligt kul att hon gillar vatten. Och hoppas att hon kan lära Kula att gilla pölar. Dock så tycker jag att det är alldeles för kallt för att bada. Så lite hatkärlek har jag till Sallys passion för att kasta sig i allt vatten hon hittar. Men till sommaren så kommer jag säkerligen älska denna passion. 

Nu är ju fästingsäsongen igång. Och nu måste vi djurägare välja mellan pest och kolera. Ge hundarna gift, för att minska risken för fästingsjukdomar. Eller vara ”rena” och risken för fästingar ökar. Jag har valt att ge mina hundar Bravecto. Gav pojkarna det förra året. Och är supernöjd! Lätt och smidigt att ge. Och kan bada hundarna hur som helst. Hoppas att vi får samma trevliga resultat i år också. 

Annons

Utställning or not…

Jag har ju alltid älskat att fara runt på utställningar. Det var min första staffe Lyckostaffens Julie ”Wilma” som fick mig upp mina ögon för utställningar. Men de senaste åren så har det intresset svalnat otroligt mycket. Istället så har jag fått upp ögonen för andra grenar. Och ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att utställning är nog inte min grej. 

Vi alla vet ju att min rygg är mer eller mindre trasig. Och tack vare den, så har jag blivit väldigt intresserad av hundarnas fysträning och deras rörelseapparat. Jag ”rehabar” mig själv, samtidigt som jag tränar hundarnas fysik. I och med att jag blivit intresserad av det, så har intresset av näringslära startas. Nu när jag faktiskt börjar inse vilken värld det är som öppnat sig. Så har jag börjat se hundvärlden med nya ögon. Och det är precis som med oss människor tyvärr. Hundarna blir bara större och större. Och med större menar jag tjockare. I dagens samhälle så har tyvärr övervikt blivit ”normalt”, gäller både människor och hund. 

Såg en tråd på Facebook, där det var någon som ville se bilder på staffar, modell lite större. Och tyvärr så var nästan alla överviktiga. Man ser samma fenomen i de flesta raser. Gäller även oss människor. Tack vare det, så har mitt intresse för utställning minskat radikalt. Jag vill inte behöva göda mina hundar, för att få ett Exellent. Men gör jag det inte, så får dom ett VG för att dom är för smala. Hur ska man ställa sig till utställningar egentligen? Hur mycket betyder utställningsmeriterna? Tyvärr så har utställningsmeriter en väldigt stor betydelse i avelsvärlden. Särskilt bland staffar, där det inte något krav på meriter. Nu är det bara min erfarenhet och min känsla jag pratar om. Jag har förhoppningsvis uppfattat avelsvärlden helt fel. Tanken på att utställningsmeriter ”väger högre” än andra meriter känns helt galet. 

Aloe Vera

Idag började Kula och Sally med Aloe Vera. Ska bli spännande att se om jag kommer märka någon skillnad på dom. Kommer uppdatera er, så fort jag märker något. Om jag märker något. 

Vi är på G igen!

Efter ca 2 veckors frivillig och ofrivillig vila, så är vi på g igen. Sally har vilat, då jag varit lite orolig över hennes rygglinje och dåliga rörelsemönster. Men efter att besökt veterinären, så har hon fått en ok stämpel i rumpan. Veterinären är inne på samma spår som mig. Att hon behöver lära sig röra sig rätt och att sträcka ut sin fina kropp. 

Jag har också vilat. Men det är pga ryggen som bråkat. 

Men nu är vi på benen igen! Och det firade vi med att Sally fick spåra ca 700m personspår och med en liggtid på ca 1,5h. Det blev bara grusväg och äng idag. Satan i gatan vad duktig hon är! Nu när vi startade på hårt underlag, så var tempot helt fantastiskt! Finns inte mycket att anmärka på faktiskt. Det var en ljuvlig känsla att spåra idag! 

Olaf hoppade med som extra störning i spåret. 

Leksaken vi hittade var ju hysteriskt rolig enlig Sally. Är lika farcinerad varje gång över hur glada hundarna blir över att hitta slutet. 

Finns inte mycket att klaga på enligt dogtrack. 

En massa spår!

Alla hundarna fick spåra idag. Sally och Kula fick varsit personspår. Sallys gick längs med åkern ca 350-400m och en liggtid på ca 2h. Ett annat ekipage hade snurrat i det spåret innan. Men det var absolut inget som störde henne. Dock så måste vi verkligen jobba på tempot. För jäklar vad hon trycker på i linan. Nog för att jag vill ha en bra tryck i snöret. Men Sally är för jävlig. Fortsätter hon så här, så måste jag köpa en ny lina. Den nuvarande riskerar att gå av… 

Kula fick ett spår på ca 300m och en liggtid på ca 2h. Han hade lite problem i ”U:et” samt i övergången till grusvägen. 

Älskade Farbror Blå fick 650m viltspår med en liggtid på ca 7h. Han fick dessutom ett par med en hund som störning i spåret. Men det var inget han brydde sig om. Älskar verkligen att spåra med honom. För vi bara går. Det är bara stt slappna av och njuta när han spårar. 

Back to basic

Sally håller på att träna bakdelskontroll. Så passade på att bättre på grunden på pojkarna. Ibland är det väldigt nyttigt att backa tillbaka. Vilket jag och många med mig missar. Att stå på bromsen är verkligen något jag måste jobba på. Då hundarna är otroligt arbetsvilliga. Det är lätt hänt att jag råkar gasa på lite för mycket ibland. Sekunderna innan Sally förstår vad det är hon ska göra. 

Nu har det äntligen klickat till för damen. Det tog ett tag innan hon verkligen förstod vad jag ville. 

Kula försökte med puppyeye för att få torkade kycklinghjärtan. 

Spår, lek och sol

Både gårdagen och den här dagen har bestått av aktiviteter. Igår blev det lite flirtpole samt dw. 

Sally upptäckte hur skoj en klöv kunde vara. 

Krut gör det Krut gör bäst. Solar…

Dagen bestod av spår för Sally. Hon fick ett kort (ca200m) uppe i skogen. Och jäklar vilket sug det var i henne. Hon fattade på en gång vad som skulle göras. 

Spår nr två blev lite längre. Ca 350m och med en liggtid på ca 60min. Och det var inga problem alls. Hon tog starten och sedan spårade hon på. Dock så blir hon otroligt stark. Hon vill gärna börja rusa i spåret. Och blir en aningens frustrerad vid att bli bromsad. Men hon kommer hitta sitt tempo med hjälp av lite erfarenhet. Längden på spåret kommer också hjälpa. Då hon inte kommer kunna vittra in spårslut. Samt att hon kommer lära sig att spara på krafterna. 

På eftermiddagen så blev det 30 min på cykel. Där måste jag verkligen bättra på kondisen. För de där jäkla byrackorna är då inte ens andfådda. Medan jag håller på att få andnöd…

Och jag får ju inte glömma. Älskade Farbror Blå har fått inte bara en utan två nya bollar! Lyckan hos honom är obeskrivlig! 

Så nu är vi alla trötta och väldigt nöjda med början på denna helg. Och vi ser fram i mot en solig morgondag. 

Inte lyssna

Det här med att inte lyssna på sin kropp är inte min starka sida. Kroppen har tyvärr sagt upp sig. Men ändå skulle jag ut och cykla med hundarna. För dom behöver ju sin motion och hjärngympa. Förstår inte varför jag pressar mig, när kroppen skriker att jag ska lägga mig ner och dö. Hundarna lider faktiskt inte av att bara få ligga på soffan en dag eller två…

Det positiva med dagen var att Sally börjar känna sig lite säkrare på bollen. Idag behövde hon inte alls lika mycket närhet som tidigare. Sakta men säkert så börjar hon lita på mig. Vilket känns otroligt kul! 

Händelserik dag!

Idag har det hänt mycket! Vi började dagen med att cykla i ca 40min. Sedan blev det spontant pinnsök i pinnhavet. Sally var som fisken i vattnet. Hon älskade det! 

Sedan fick vi spontanbesök av Helena och pojkarna. 

Dagen berikades även med hårdkokta ägg samt godis i kartonger. 

På kvällen så var min och Annas sista träff för hennes utbildning. Så vi skulle gå en avancerad/mästarbana. Och fy tusan så bra vi va! Kula är så sjukt jäkla fantastisk! Hoppas verkligen att jag kommer kunna ta vara på potentialen som finns i den där pojken. För han kan nog gå långt i rallyn och lydnaden. 

Utbildning

Många av er vet nog inte att jag håller på att utbilda mig till allmänlydnadsinstruktör. Så i helgen var det dags för ännu en träff. Dag 1 fick älskade Farbror Blå följa med. Då jag saknat min egentid med honom. Jösses vad enkel han är. Nu när jag jobbat väldigt mycket med Sally, som är betydligt mycket rappare än Farbrorn. Tack vare det så upptäckte jag hur mycket jag uppskattar hans enkelhet. Krut bara finns. Han bara är. Jag lägger honom någonstans och där ligger han. Ger honom bollen, så finns inte omvärlden. Då kan alla andra hundar stöka bäst de vill. Vi är i vår egna bubbla. Det är jag och Farbror Blå. 

Dag 2 fick Sally följa med. Och vi har ju inte riktigt hittat varandra än. Och det kommer ta långt tid innan vi är på samma plan. Men det finns så mycket potential i den där damen. Hon vill så otroligt mycket. Jag verkligen ser hur hon kämpar för att förstå vad jag vill. Det blev ju att vi var på ”neutral” mark idag. Och idag svarade Sally otroligt bra på både lek och godis. Att hon orkade ligga i ett litet rum med okända hundar. Jag är så imponerad av henne. Jag längtar verkligen tills vi börjar prata samma språk.