Pojkarna fick köra dw och Sally fick tomma viktmanchetter fram. Det märks att Krut och Kula börjar vänja sig vid vikterna. För nu börjar dom orka mer. Och tempot är en aningens högre. 
Hundarna uppskattar inte alls mina stopp i träningen för att det ska fotas. Dom blir så jäkla missnöjda. Ser helt förstörda ut på alla bilder. Men är de inte lite det som gör staffar så charmiga?
Eftersom jag inte haft löptik på många år. Så har jag glömt bort hur korkade hanar blir. För jag kan lova att alla tre hundarna har tappat sina hjärnor. Jag får faktiskt vara glad över att dom kan sina namn. Att pojkarna försöker uppvakta Sally eller att Sally bjuder upp sig har jag inga problem med. Att det ska sjungas serenader, pipas, vankas och flåsas stör mig inte alls. Men att pojkarna slickar kissfläckar gör mig tokig! Det ska slickas, smaskas och tuggas nått så grönjävligt. Och det gör mig helt jäkla vansinnig. Jag tycker verkligen både beteendet och ljudet är super äcklig. Att försöka ignorera beteendet är kräver verkligen all min vilja. Jag tackar gudarna för att det kom snöblandat regn som minskade lite ev dofterna idag. Och att löpet snart är över. För det uppvaktas betydligt mycket mindre i dag, än vad det gjordes igår. Den som uppfann kompostgallret är värd sin vikt i guld! Att dela på hundarna med hjälp av ett galler har underlättat otroligt mycket. 
Idag så tog vi premiärturen på cykeln! Det gick så fantastiskt bra! Längtar redan till nästa tur. 
Pojkarna fick varsitt pass på bandet. Så jag och Sally kunde i lugn och ro spatsera i Södertälje, medan grabbarna Grus solade i hundgården. Sally fick göra en del övningar som stärker hennes självförtroende. Allt det vi provade idag, skulle hon lyckas med. Vilket hon självklart gjorde. Vi testade allt från att hoppa upp på saker, till att balansera på kantsten. 
Självklart så blev det lite mys under våra övningar. 
Självklart så njöt vi av en kaffe och lite bus i solen, när vi kom hem. 
Som ni kanske har sett, så har bloggen tappat massor av sidor. Men det beror på att jag (med hjälp från den underbara Anneli) skaffat en hemsida. Så numera hittar ni all info om mig och hundarna på Staffiefamily.se. Bloggen kan ni fortsätta läsa via en länk på hemsidan. Och den kommer fortsätta uppdateras som vanligt. 
Va hemma hos en kompis idag, vilket innebar passivitetsträning för Sally. Antingen så har hon svårt för passivitet pga flytt och löp. Eller så har hon inte fått lära sig att vänta. Spelar egentligen ingen roll. För det är något hon får lära sig hos oss. Att inne vilar man. Och att man får vänta på sin tur. Att ha ”tråkigt” är helt enkelt en del av vardagen. Allt behöver inte gå i turbofart. Dessutom så envisades hon med att ligga inne med oss, istället för att ligga ute på altan och sola. 
Promenera brevid barnvagn gissar jag på var något nytt. För hon var inte helt överens med oss om att hon var tvungen att få snettbakom. Hon ville hemskt gärna gå strax framför. Men det kan ju vara så att hon helt enkelt ville ligga först. För vem tusan vill komma sist i loppet?! Men där fick hon snällt rätta sig i ledet. Vilket hon accepterade efter knappt 100m. 
Medan pojkarna var bannlysta till hundgården, då dom redan fått sina lydnadspass. Så fick Sally testa på nya saker. Vi tränade underlag samt benlyft. Vilken hon inte var jätte imponerad av. Men hon hängde med på det jag bad henne om. 
Vi hann även med en kort sväng med cykeln, vilket hon verkade gilla. Dock så ville hon gärna stresstrava. Men efter nån minut, så var vi överens om att vi skulle ta det lugnt och harmoniskt. Tyvärr inga bilder från den turen.
Jag kasta fram en klöv också. Det var med en skräckblandad förtjusning hon nosade på den. Ska rota fram en ny klöv. Så kanske hon hänger på, om den inte luktar annan hund. 
Och det bästa av allt. Hon kampade idag! Äntligen!! Ett spengummi och pojkarna i hundgården, så svarade hon på lek. Så jäkla kul! 
Nu när Sally löper, så stängs alltid någon hund bort. Vilket jag passar på att utnyttja lite, då det blir lite mer egentid med varje hund. Sally har fått ta före bilder samt att vi tränat mer på bandet. Då hennes skritt är katastrof. Så nu börjar hon faktiskt bli bekväm på bandet. Vilket är super kul! För där kan jag verkligen jobba på skritten i ett bra tempo för henne. Tyvärr så blev alla bilderna från bandet suddiga. Så vi tog ”före bilder” istället. För det finns inte en chans att jag kommer komma ihåg hur hon såg ut när hon kom hit, efter ett par månader. 
Det är inte världens bästa bilder. Men det är alltid nått.
Känner mig verkligen jätte hemsk som måste stänga bort en hund. Men det visste jag ju om…
Ni har väl inte missat att Staffiefamily är återförsäljare av Roiti Design? Jag själv använder modellen Meida. Passformen är suverän för staffar! 
Då min rygg bråkat lite mer än vanligt. Så fick hundarna nöja sig med ett pass på bandet. Sally fick prova för andra gången. Och nu var målet att hon skulle bli helt avslappnad och bekväm på bandet. Tyvärr så rann tiden iväg lite. Men jag är ändå supernöjd med att hon orkade skritta dessa 13 minuter. Nu gick det på lägsta hastigheten. Tiden och tempot kommer senare. Nu är målet att få henne bekväm. Självklart så dog vi i soffan efter passet. 
Till kvällsmål fick dom alla varsin oxsena. Som Sally inte riktigt förstod vad hon skulle göra med. Men efter att ha studerat Krut i sisådär 2millisekunder, så satte hon sig tillrätta brevid honom och började nöjt tugga. 
Staffiefamily 